Livslögnen : om livets uppkomst

Tror du på utvecklingsläran? Vadå tror? Kan man överhuvudtaget ställa den frågan? Det är väl bevisat bortom allt tvivel att allt liv på jorden utvecklats så som utvecklingsläran och naturvetenskapen säger? Vi matas ständigt med budskapet att alla aspekter av livet på jorden kan förklaras evolutionärt. Evolutionens krafter har fört oss dit vi är.

Det ligger nära till hands att kapitulera inför denna mäktiga flod av samstämmig information: Utvecklingsläran måste vara sann. Den har visserligen uppnått i det närmaste världsherravälde, men betyder det – i sig självt – att den är den sanningsenliga och korrekta historien om livets utveckling på jorden?
Nej, utvecklingsläran måste inte vara sann. Den är inte sann! Det är budskapet i den här boken. Med logisk precision, välunderbyggd argumentation och en dos humor uppenbaras här utvecklingslärans orimlighet.

Ett stort och avgörande steg i utvecklingen inträffar när
sättet att fortplanta sig övergår från att ske genom delning (som hos amöban till exempel) till att ske genom parning mellan två olika kön av samma art, alternativt genom självbefruktning hos en tvåkönad art. Det är svårt, eller omöjligt, att förstå hur den här övergången skulle ha gått till. Vi har en encellig art som förökar sig genom delning. Vi ska ha en art – rimligen uppbyggd av miljontals celler och med många olika organ – som förökar sig genom parning eller självbefruktning.
Hur ser den övergången ut?