I boken beskriver författaren hur forskningsbiblioteken och arkiven påverkades av utbyggnaden av den högre utbildningen från 1970-talet fram till 2012. Under perioden exploderade utvecklingen med ett stort antal nya högskolor. Studentantalet som tidigare uppgått till knappa 100 000 fördubblades under 1970-talet och uppgick 2010 till över 400 000.
Samtidigt ökade produktionen av vetenskaplig information nästan exponentiellt. Forskningsbiblioteken ställdes således inför avgörande och dubbla utmaningar. Antalet bibliotekarier följde utvecklingen. Från ett par hundra i början av 1960-talet, till ca 2000 ett par decennier senare. För att rationalisera verksamheten togs den nya informationstekniken under 1970-talets första år i bruk. Mot slutet av seklet var biblioteken genomdatoriserade. Samtidigt påbörjades också övergången från analog publicering till digital vilket också krävde nytänkande.
Arkiven påverkades inte i lika hög grad av den tekniska utvecklingen och det växande studentantalet, men brottades under hela perioden med att de offentliga handlingarna ökade som en följd av nya krav på myndigheterna.
Även de digitala leveranserna blev allt fler vilket fick till följd att arkiven försökte hitta modeller för att långtidsbevara dessa.
Tomas Lidman har under denna tidsperiod av stora, dramatiska förändringar deltagit i och som riksbibliotekarie och riksarkivarie kunnat påverka utvecklingen. Som ung assistent, som utredare, som chef och sakkunnig har han varit en central person under perioden 1970-2012. Utifrån sina egna erfarenheter skildrar han och analyserar utvecklingen alltifrån det analoga 1970-talet till den digitala verkligheten i dag. Han har också med kunskap och värme värnat om bokens värde i informationsåldern. Här berättar han den spännande historien som löper över fyra decennier.