Hon har just berättat hur hon hamnade på gatan. Och hur, som för många andra, plötsligt och oväntat det var att det hände henne. Hur lite hon då visste vad som krävs. Hur mycket hon lärt som hon önskat att hon då hade vetat. Nån borde skriva en handbok säger hon. En handbok för hemlösa. Och sen tittar hon mig i ögonen. Sa inte du att du var författare? Jo säger jag. Och jag känner att jag fått ett uppdrag.
Ett förtroende.