Dödliga mediciner och organiserad brottslighet : hur läkemedelsindustrin har korrumperat sjuk- och hälsovården

De stora epidemier av smittsamma sjukdomar som förr kostade så många liv är idag under kontroll i de flesta länder. Vi har lärt oss att förebygga och behandla aids, tuberkulos, kolera, malaria och pest. Dessvärre lider vi istället av två andra starkt dödliga epidemier som männi­skan själv har skapat, nämligen bruk av tobak och receptbelagda läkemedel.

USA och Europa - som har den högsta me­dicinkonsumtionen - är läkemedel den tredje vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer. Men detta märkliga förhållande att preparat som påstås bota dödar så många får emellertid sällan den uppmärksamhet det förtjänar. Om en lika farlig epidemi hade orsakats av ett nytt virus skulle vi förmodligen göra allt för att få bukt med den. Politiker skulle tävla om att vidta drastiska åtgärder. Medier skulle larma på löpsedlar.

I Dödli­ga medi­ciner och organiserad brottslighet visar den danske professorn, läkaren och forskaren Peter C. Gøt­zsche inte bara hur läkemedels­företagen har korrumperat hälso- och sjukvårdssys­te­met, utan också hur de använder sig av samma olagliga metoder som den organiserade brottsligheten, maffian, för att kunna sälja än­nu mera av sina (dödliga) läkemedel.

I ett avslutande kapitel pekar författaren på de radikala reformer som krävs av myndigheter, patientföreningar, läkarorganisationer och undervisningsinstitutioner för att att återskapa en läkemedelsdistribution som går att lita på.

Dödliga medi­ciner och organiserad brotts­lighet är en av de tyngs­ta anklagelseakter som någonsin riktats mot läkemedelsindu­strin.


OM FÖRFATTAREN

Peter C. Gøtzsche är specialistläkare inom internmedi­cin och professor i klinisk försöksdesign och analys vid Köpenhamns universitet. Han är en av grundarna av ­Cochrane-samarbetet - ett globalt oberoende nätverk av forskare som arbetar med att ta fram evidens­baserad läkemedelsinformation - tillika föreståndare för dess nordiska gren i Köpenhamn.

Peter C. Gøtzsche har publicerat fler än 50 ­papers i världens 5 mest välrenommerade vetenskapliga tidningar, British Medical Journal, Lancet, Journal of the American Medical Association, Annals of Internal Medicine samt New England Journal of Medicine­. Hans vetenskap­liga arbeten har citerats över 10 000 gånger.

2012 utgav han boken Mammo­graphy Screening: Truth, Lies and Controversy (Radcliffe), som starkt har bidragit till att förändra synen på mammo­grafi, i mer kritisk riktning. Hösten 2015 ut­ger han en uppföljare till Dödliga mediciner: Deadly Psy­chia­try and Organised Denial (Radcliffe) som kommer att pub­liceras av Karneval förlag på svenska 2016.

www.deadlymedicines.dk



UR FÖRORDET AV DRUMMOND RENNIE
(Drummond Rennie är redaktör för Journal of the American Medical Association)

Det finns hundratals vetenskapliga studier om läke­medelsindustrins negativa påverkan på forskningsprocessen och om att branschen alltför ofta använder sina väldiga rikedomar till att motarbeta de patientintressen som den påstår sig värna. Jag har själv bidragit till allt detta.

Vad är då det nya med denna bok, som gör den värd att lägga uppmärk­samhet på?

Svaret är enkelt: författarens enastående vetenskapliga kompetens, forskningskapacitet, integritet, sanningslidelse och mod. Gøtzsches erfa­renhet sak­nar motstycke.

Han har som läkemedels­konsult arbetat med försäljning åt läkemedelsföretag, prac­kat på läkare piller och varit produktchef.

Han är läkare och medicinforskare och har byggt upp ett förnämligt rykte som ledare för Nordic Cochrane Center. När han talar om bias (snedvridning) base­rar han det på decennier av ingående forskning som har publicerats i tidskrifter efter referentgranskning (peer review).

Han har bred förståelse för statistiken som används för att påvisa bias och analysera resultat av kliniska försök.

Han hör till pion­järerna inom utvecklandet av systema­tisk, stringent genomgång och metaanalys av rap­porter om kliniska försök, för att med hjälp av speciella kriterier utvärdera den konkreta effekten av läkemedel och olika diagnostiska försök.

Han är ofta irriterande envis, men han ger aldrig avkall på evidensen.



UR FÖRORDET AV RICHARD SMITH
(Richard Smith är tidigare chefredaktör på British Medical Journal)

Det finns säkert en del som ryser till när de får höra att Peter Gøtzsche ska tala på ett möte, eller när de råkar få syn på hans namn i innehållsförteckningen i någon tidskrift. Han är som den lille pojken som inte bara såg att kejsaren inte hade några kläder, utan också talade om det. De flesta av oss kan antingen inte se att kejsaren är naken, eller vill inte säga det.

Därför behöver vi verkligen människor som Peter. Han är inte kompromissinriktad eller hycklande, och han använder ett tydligt, rättframt språk och färgstarka metaforer. När Peter insisterar på att jämföra läkemedelsindustrin med maffian får han vissa, kanske många, att låta bli att läsa boken, men de som tar avstånd från den kommer att missa en viktig chans att förstå någonting väsentligt om världen - och att bli chockade.

Peter avslutar sin bok med en historia om när Dansk Reumatologisk Selskab bad honom att hålla ett föredrag om ämnet Samarbetet med läke­medelsindustrin. Är det SÅ skadligt? Den ursprungliga rubriken löd: Samarbetet med läkemedelsindustrin. Är det skadligt? men arrangören tyckte att den var alltför magstark.

Peter inledde sitt föredrag med att räkna upp vilka "brott" mötets sponsorer hade begått. Roche hade byggt sin tillväxt på illegal heroinförsäljning. Abbott hade hindrat Peter från att få tillgång till medicinalstyrelsens opublicerade försök, som definitivt visade att ett visst viktminskningspreparat var farligt. UCB hade också dolt data från olika försök, medan Pfizer ljugit för det amerikanska hälsovårdsdepartementet och fått böter på 2,3 miljarder dollar för att ha marknadsfört fyra preparat för icke godkända indikationer.

Om Merck, den sista av sponsorerna, sade Peter att företaget hade kostat tusentals patienter livet genom vilseledande manövrer kring ett preparat mot artrit. Efter den inledningen på föredraget fortsatte han att döma ut branschen.

Föreställ dig att du var med på det där mötet, med sponsorer som skummade av raseri och arrangörer som tyckte att det var oerhört pinsamt. Peter citerar en kollega och säger att han inser att hans "rättframma sätt kan ha stött bort en del som ännu inte bestämt sig". Men större delen av publiken var intresserad och förstod att Peters budskap var berättigat.


UR BRITISH MEDICAL ASSOCIATIONS PRISMOTIVERING

(Dödliga mediciner tilldelades 1:a pris i British Medical Association Book Awards 2014, kategorin medicinska grundvalar, till Dödliga mediciner)

Jag rekommenderar varmt den här boken till alla som är intresserade av ämnet. Den borde dessutom vara obligatorisk läsning för läkarstuderande och AT-läkare, som måste bli medvetna om dessa problem.

Med tanke på upprördheten kring den bristfälliga publiceringen av data om Tamiflu är detta en idealisk bok för alla som vill förstå svårigheterna och de möjliga lösningarna. Boken är utomordentligt läsvärd.

Författarens långa erfarenhet på området har gett honom en klarsynt och synnerligen väl underbyggd uppfattning om läkemedelsindustrins brister. Han är också tydlig med att läkarna, deras fackorganisationer, facktidskrifter och beslutsfattare spelar en viktig roll för missförhållandena.

Det raka språket - med ord som bedrägeri, korruption och kriminalitet - hjälper till att lyfta fram ett beteende som jag saklöst skulle beskriva just så, om det gällde vilket annat område som helst. Det skärper också vår uppmärksamhet på hur beteendet påverkar patienterna - och på det faktum att läkemedel är den tredje vanligaste dödsorsaken.

Tonen är emellanåt påstridig, men bevisen styrker författarens påståenden. Det som presenteras här i boken kommer att chocka även de som tror sig känna till oegentligheterna i läkemedelsbranschen. Branschdokument som har läckt ut eller blivit kända via rättsprocesser fungerar som effektiva ögonöppnare.

Författarens tydliga rekommendationer för framtiden är en utmärkt avslutning. Vissa råd kanske verkar extrema, men de är mycket tankeväckande. Dess centrala tes är att vi måste fokusera på patienterna - och att deras säkerhet alltid måste gå före vinstintresset.