Detta är rester från tider när svenskar uppfattade Sverige som ett runt land, inte avlångt. Det var tider när St Petersburg hette Landskrona, när Narva nästan blev Sveriges huvudstad och när landets ledning visste mer om läget i Viborg än om hur det var i Örebro.
Det är en historia som ofta glöms bort, men staden Viborg har varit svensk mycket längre tid än Malmö. Ännu för en generation sedan var tusentals svenskar beredda att offra livet för denna andra halva av Sverige som vi i dag knappt känns vid. Ur arkiven träder starka, galna och roliga människor som alla levde i denna del av riket. De kände sig mer hemma i Dorpat, Reval, Riga, Nyen, Viborg och Åbo än de gjorde i Stockholm och likväl kände de sig som just svenskar. De var inte alls bara generaler och köpmän, de var också arbetare i inbördeskrig, bönder som slogs mot godsherrar i Estland, studenter i Livland och präster i Ingermanland.
Än i dag kan man se skuggorna och resterna av dessa människors märkliga liv. Än i dag lever människor som flytt från dessa områden. Deras historia förtjänar att berättas.