Denna lilla diktsamling saknar förord. Främst därför att jag anser att ett sådant enbart brukar vara störande. Några små kommentarer vill jag ändå göra, eftersom jag vet att många känner sig främmande inför lite udda versmått.

Den inledande diktsviten Stjärnorna är skriven på ottave rime, som härrör från de italienska renässanspoeterna, men som långt fram i tiden använts inte enbart av Byron och Goethe, utan här i Sverige också av exempelvis Geijer och Tegnér. Det rondo som avslutar Stjärnorna har formen av en villanell - en versform som tillkom i Frankrike på 1600-talet och som består av sex strofer med repeterade rader.

Avsnittet Årstider inleds med en sonett som i likhet med villanellen också dyker upp i Återklanger. Sonetten tillåter lite olika rimscheman. Jag har här valt Petrarcas mönster - utan alla jämförelser i övrigt.

Den treradiga japanska Hajkun har som alla vet en enda regel, men som inte får ruckas på:
Den består av fem + sju + fem stavelser.

Nödanrop har jag kallat så, främst för att avsnittet består av tre korta, tre långa och tre korta
dikter.

Laholm i oktober 2013
Evert Adamsson