Här problematiseras den högaktuella frågan om förhållandet mellan subjektiva sanningar och objektiva fakta, med utgångspunkt i människovårdande yrken.
Med den här boken vill jag lyfta berättelsen som ett betydelsebärande fenomen i vardagen. Bokens syfte är att analysera vardagliga narrativ i förhållande till klassisk berättarkonst, samt problematisera det vardagliga narrativet genom att koppla det till teorier inom psykologi och beteendevetenskap.
Som utredare inom t ex polis och socialtjänst är det viktigt att kunna tolka vardagliga berättelser på ett objektivt sätt, och därmed dra korrekta slutsatser. För att göra det krävs en djupgående kännedom om narrativets tänkbara syften, uppbyggnad och dess möjliga effekter på såväl mottagare som sändare. Faktadelen av en utsaga kan vara relativt liten jämfört med övriga berättelsemässiga byggstenar.
Hur vaskar man fram konkreta fakta ur en vardaglig berättelse? Vilka fallgropar bör vi undvika när vi serveras ett färgrikt vardagligt narrativ, kryddat med personliga övertygelser, berättarens charm och små, små korn av sanning? Kocken är ofta en okänd person, eller grupp av personer. Om vi mot förmodan känner sändaren så innebär det inte med nödvändighet att vi känner till de motiv och urvalsprocesser som föreligger utsagan, utan dessa är och förblir dolda för mottagaren.
Listan av ingredienser är alltid hemlig, oavsett uppläggning och serveringsmetod. Det som når oss är en färdig produkt, inte sällan specialdesignad för att tillgodose sändarens egna, specifika syften. Vad ska vi tänka på när vi konsumerar en sådan produkt? Narrativ – ordets makt i vardag och praktik är första delen i en bokserie som syftar till att motverka mobbing, rasism och extremism.